Få ordning på ditt digitala hem! Nätverk är trassliga.
Torsdagen den 29 januari 2026
Hur skulle vår lokal Svärdet, klara det stora publiktrycket? Fullsatt blev det, och trots skoskydden följde en hel del av gatans grus och smuts med in på det fina parkettgolvet. Hu! Men, det var ju glädjande att så många som 49 i lokalen och 70 på Zoom intresserade sig för dagens ämne.
Sista biten hem…
Så kallade Miguel Breien från SeniorNet Järfälla presentationen han höll av hur våra nätverk hemmavid fungerar. Själv har han varit inbiten nätverkstekniker sedan mitten på 80-talet och är fortfarande road.
Internet är ett enormt digitalt nätverk som spritt ut sig över hela världen. Det växer och växer okontrollerat. Mängden data som är tillgängligt på nätet är ofantligt stor.
Den minsta informationsenheten kallas för ”bit”. Den kan ha värdet noll eller ett. Som en lampa: av eller på, och det är ganska ointressant. Men, för man ihop 8 bitar så kan man koda värdena 0 till 255. Det kallas för en ”byte” (och brukar betecknas med bokstaven stora B).
En byte räcker till för att koda hela vårt alfabet i stora och små bokstäver och de vanligaste andra tecknen vi har. Ordet hej blir till exempel 3 byte: 01101000, 01100101, 01101010.
Begreppen bit och byte kommer vi mest i kontakt med när det gäller olika mått på prestanda. Själva talar vi mest om filer, som består av bitar och innehåller allt möjligt, beroende på vilket program/app man har som tolkar dem: text, bild, ljud, film mm.
Mått
När det gäller att mäta storleken på dataminnen kommer man snabbt upp i miljontals och ännu fler byte. Då brukar måtten KB (KiloByte = 1024 byte), MB (MegaByte = 1 048 576 byte), GB (Gigabyte = 1 073 741 824 byte) användas. Vanliga mobiler kan ha 128 GB stora minnen och datorer 1000 GB (= 1 TeraByte) stora diskar.
1 MB motsvarar ungefär 870 boksidor text, 1 GB motsvarar ca 4500 böcker eller 350 rätt små digitala bilder.
När det gäller att mäta överföringshastigheter räknar man i stället (av tradition) i bitar. Det ger en högre siffra. Här används Kbit/s (1024 bitar per sekund), Mbit/s (1 048 576) och Gbit/s (1 073 741 824). I ett bra hemmanätverk kan hastigheten typiskt vara 100 Mbit/s och det motsvarar alltså 12,5 Mbyte/s om man skulle räkna byte i stället. Det är i normala fall en fullt tillräcklig hastighet.
I samband med överföringshastigheter talar man ibland om bandbredd, fast det är ett konstigt språkbruk. Med bandbredd menas den teoretiskt största möjliga överföringshastigheten, som man ofta inte når upp till på grund av olika hinder, till exempel trängsel när flera vill överföra samtidigt.
När data överförs via radiosignaler är dock korrekt att prata om band, dvs våglängdsband, och om radiofrekvenser.
Frekvens mäts i svängningar per sekund, eller Hz (Hertz). Vi äldre som inte hör så bra klarar kanske ljud mellan 2000 Hz och 6000 Hz. En typisk FM-radiokanal ligger på ca 100 MHz (100 * 1 000 000 Hz) och våra mobiler använder 1800 – 3600 MHz. I dessa sammanhang skalar man alltså upp värdena med faktorn 1000 i stället för 1024, som man gör med byte och bitar.
Hemmanätverkets hjärta, routern
Med detta sagt, så var det dags att intressera sig för hur hemmanätverk brukar vara uppbyggda. Hjärtat är den diskreta burk som pumpar information mellan Internet och husets olika enheter. Den kallas för router. Ofta sitter den i hallen, men prestanda kan bli bättre om den får stå synligt på en central plats.
På ena sidan (utsidan) finns den operatör som man har ett abonnemang hos. Anslutningen kan vara via en datakabel av något slag, en fiber eller ett SIM-kort (=mobilt bredband).
På andra sidan (insidan) finns hemmets alla IT-enheter: Dator, skrivare, spelkonsoler, smart TV mm. Dessa kan vara anslutna till routern med kabel eller via routerns eget svaga radionätverk (Wi-Fi).
Överföringskapaciteten har med åren ökat väsentligt, men kan variera stort. Internet via fiber har tätpositionen än så länge men mobilt bredband via 5G-nätet närmar sig den, om 5G-täckningen är god. Viktigt för god prestanda på insidan är dock att det är störningsfritt på de radiokanaler Wi-Fi använder. Det finns flera webbplatser där man kan mäta kapaciteten, t.ex. https://www.bredbandskollen.se/.
Här finns det risk för förvirring. De radiofrekvenser Wi-Fi använder ligger på 2,4 GHz och 5 GHz. Ett nytt band på 6 GHz håller på att introduceras men långt ifrån all utrustning klarar av det.
2,4 GHz-bandet är äldst och mest trångt. Här samsas såväl routrar som mikrovågsugnar och blåtand. 5 GHz bandet har mera plats och går snabbare, men med det når man inte lika långt eftersom frekvensen är högre. I villor brukar inte de tunna väggarna ställa till problem, men i stora hyreshus kan betong och armering vara hinder, liksom konkurrensen från grannarna om radiokanalutrymmet.
Routern behöver, för att kunna fungera, hålla reda på IT-enheterna i sitt nätverk. Det gör den genom att dela ut digitala adresser (IP-nummer) till dem. Förfarandet kallas DHCP, och adresserna skrivs på ett ganska speciellt sätt. Routern brukar ge sig själv adressen 192.168.0.1 (eller 192.168.1.1). Övriga enheter får sedan adresserna 192.168.0.2, 192.168.0.3, 192.168.0.4 osv i takt med att de dyker upp.
Det här gör man för att antalet IP-nummer egentligen har tagit slut, och därför behöver användas av flera. Routern har i sin tur fått ett IP-nummer av Internet-operatörens router och måste översätta mellan det och sin lokala nummerserie. Det kallas för NAT (Network Address Translation).
Det finns en ny standard för IP-numrering som är på väg att införas, där denna funktion inte kommer att behövas än på länge.
Routrar har en funktion till, förutom att förmedla information via kabel eller trådlöst, tilldela IP-nummer, och göra adressöversättningar (NAT), och det är en inbyggd brandvägg. Den spärrar alla utifrån kommande anrop och tillåter inifrån bara surfning. Vill man frångå det, t.ex. för att kunna påverka ett tjuvlarm utifrån, så behöver brandväggens inställningar anpassas.
Abonnemang
Det finns rätt många Internet-operatörer man kan teckna abonnemang hos, till olika priser. När det gäller mobilt bredband är det också en variation i mobil-täckningen.
För fast uppkoppling är man ofta hänvisad till den operatör som dragit kabeln till huset. Prisbilden beror på överföringshastigheten och de tilläggstjänster man valt (som TV).
För mobiler och mobilt bredband erbjuder operatörerna prisplaner för små, medel och stora surfmängder. Det kan också finnas seniorerbjudanden. Det ingår en surfpott som räcker t.ex. en månad. Man har att hålla sig till den eller köpa mer surf när den tar slut. Detta kan vara svårt att hålla reda på.
Är man på resande fot eller i sommarstugan, så kan bredband via mobilen (kallas Internetdelning eller Mobil Hotspot) fungera tillräcklig säkert och bra för att man inte ska behöva ta med sig något annat.
De stora operatörerna har dotterbolag som erbjuder billigare surf på sina egna mobil-nät, men utan den support som man får vid fullprisbetalning. (Telia har Halebop + Fello, Tre har Hallon, Telenor har Vimla …) En i publiken berättade att Fello erbjuder abonnemang via fullmakt, så att en anhörig kan administrera en åldrings abonnemang.
Hur stor surfpott man behöver beror mycket på vilka surfvanor man har. Med enkel surf, mejl och bankärenden klarar man sig med lite (5 GB/mån). Med mycket video(möten!) och sociala medier går det åt mer (10–20 GB/mån).
Säkerhet
När man tecknar ett abonnemang får man ofta köpa eller hyra en router av operatören. Det går också att köpa och koppla in en själv, men då får man konfigurera den själv och se till att dess lösenord blir säkra och unika.
Routrar är normalt inställda för att skydda hemmanätverket från angrepp utifrån. Men, det ersätter inte brandväggarna som finns i utrustningarna i hemmanätet, och inte heller de antivirusprogram man behöver ha där.
För fullgod säkerhet behöver routrarna uppdateras med de uppdateringar som leverantören tillhandahåller.
Går trafiken att avlyssna? Ja, men det kräver väldigt sofistikerad utrustning.
Till slut
Efter att ha lyssnat till Miguels fina redogörelse kom flera fram och tackade innan det var dags att bryta upp.
Då visade det sig att parkettgolvet trots allt klarat den omilda behandlingen och efter ordentlig tvätt såg riktigt fint ut.
Se presentationsbilderna här:
Sammanfattat av
Johan Murray
Var rädd om ditt digitala jag
Fredagen den 6 mars 2026
Den värmande vårsolen strålade in i salen och utanför kvittrade vårfåglarna när det blev dags för dagens Dataträff att ta sin början. Tyvärr hade vår föreläsare, Eric Skoglund från Internetstiftelsen, i sista stund lämnat återbud men infann sig gjorde en stor mängd av våra medlemmar. Det kom 64 st till Zoommötet och 48 st till Svärdet. Som ersättning hade Johan Murray i stor hast och med AI-hjälp satt ihop en egen föreläsning på samma ämne.
Integritet i AI-åldern
Många använder AI dagligen utan att egentligen tänka på det. AI står för rankningen av sökresultat när vi Googlar, för sovringen i våra flöden på sociala medier, för köptips på nätet, när vi pratar in mejltexter i mobilen osv. På senare tid har vi också lärt oss chatta med och få svar av språkmodellerna i AI-tjänster som ChatGPT.
Allt detta bygger på att den personlig information som vi lämnar ifrån oss lagras någonstans och processas i ett AI-moln som vi inte vet så mycket om. Den används till att generera text som är personligen anpassad till just mig men kan också utnyttjas till att träna upp AI-modellerna eller säljas vidare eller rentav läcka.
Vi vill att AI ska underlätta våra liv, medan AI-företagen vill tjäna pengar – oftast som reklamintäkter.
Är AI ett integritetsproblem?
Ja, om vi inte är medvetna om vilka uppgifter vi lämnar ut och begränsar hur de får spridas. Utlämningen kan ske i bakgrunden och inte bara gälla enkel text. Mikrofoner kan ta upp våra röster. GPS:er kan spåra våra rörelsemönster. Kameror kan avslöja hur vi ser ut och vad vi håller på med. Våra surfningar spårar våra shoppingvanor. Sociala medier vår vänkrets.
Sammanställs detta och används på rätt sätt kan det vara till vår fördel. Vi äldre kan utsättas för en mild övervakning som avslöjar om vi mår bra. (Det finns t.o.m. en uppkopplad tandborste som kan skvallra!) Används detta på fel sätt kan vi bli utsatta för bedrägerier eller dränkas av reklam.
Integriteten ger oss en laglig rätt att bestämma över våra personliga uppgifter, om vi inte avtalar bort den.
Integritetsrisker för seniorer
Oavsett hur övertygande AI än förefaller så behöver man vara medveten om att AI kan göra fel! AI gissar alltid – men väldigt ofta ganska rätt.
De stora riskerna är som sagt insamlingen och sammanställningen av data som förutom att feltolkas av AI kan leda till bedrägerier, till övervakning som kan ge oss känslan av att leva i ett digitalt fängelse och till att bli utsatt för diskriminering i AI-baserade beslutssystem där våra fördomar kan komma till uttryck, exempelvis för vård.
Ett exempel på grova AI-bedrägerier är s.k. deepfakes. Då kan våra röster trovärdigt imiteras med AI vid telefonbedrägerier eller välgjorda propagandavideor skapas där vi ses göra eller säga helt felaktiga saker.
Lagstiftningen gynnar integriteten
EU-förordningen GDPR ger oss starka rättigheter när våra personuppgifter används av företag och organisationer, och EU:s nya AI-förordning reglerar vad AI får användas till inom EU (den är ganska försiktig).
Nyckelpunkter i dessa lagar:
- Vi har rätt att få veta vilka personuppgifter företag och organisationer sparar om oss.
- Uppgifterna ska förvaras tryggt, och inom EU.
Det är oklart om lagring och bearbetning i USA egentligen är tillåtet. - Vi har rätt att korrigera felaktigheter
och även få persondata borttagna (rätten att bli glömd) - Persondata får inte användas på annat sätt än som avsikten angavs vara när de samlades in.
- System som hotar människors säkerhet eller rättigheter får inte använda AI
- För system som används till känsliga saker är AI hårt reglerat.
- Generativa system där det finns en risk för manipulation eller förvirring ska vara transparenta.
- Övriga system får använda AI fritt.
Politikerna prioriterar inte bara integriteten
Även kriminella använder AI och brottsbekämpande myndigheter vill kunna sätta fast dem. EU-politikerna håller med om det, och vill skapa lagstiftning som tillåter detta.
Därför kan allt okrypterat data som finns lagrat om oss i molnen lämnas ut till brottsbekämpande myndigheter på deras begäran.
De kriminella (och även visselblåsare och journalister) gillar att kommunicera hemligt på förbindelser som är krypterade från början till slut. Det kallas för totalsträckskryptering och innebär att meddelanden som krypteras av avsändaren bara kan dekrypteras av mottagaren. Ingen annan.
Det finns ett lagförslag inom EU, som populärt kallas ChatControl 2.0, som kräver att sådan kryptering ska kunna kringgås med hjälp av bakdörrar som ger myndigheterna tillgång till meddelandena. Det handlar om att skydda barn från pedofiler, hävdas det. Dessa bakdörrar förväntas dock även andra kunna utnyttja. Denna lag är inte färdigbehandlad än.
När man laddar upp okrypterat material till molntjänsterna så är de redan skyldiga att censurera bort barnporr, terroristrelaterat innehåll och extremistisk propaganda.
Kommer polisen själv att kunna använda sig av AI? Det finns ett svenskt lagförslag om det, att den ska kunna få använda sig av AI-system för ansiktsigenkänning i realtid på allmän plats för brottsbekämpande ändamål.
Storbritannien använder i allt högre grad AI och avancerad biometri för pass- och gränskontroller, med målet att skapa en ”kontaktlös” och mer automatiserad gräns.
Läckor förekommer alltid
Även om den som samlar in integritetskänsliga data är skyldig att förvara dem säkert, så förekommer det läckor. De data som stjäls kan användas för utpressning, men också publiceras på det mörka nätet så att bedragare kan utnyttja dem för extra sofistikerade bedrägerier.
Man måste räkna med att allt data man lämnat ifrån sig kan, om man har otur, få en mycket stor spridning.
Och, läck dem inte själv, genom att använda för svaga lösenord!
Ny teknik ger nya risker.
Alla uppgifter som vi lämnar till sociala medier och språkmodeller (som ChatGPT) används för att träna upp tekniken så att den blir bättre. Man kan få dessa att avslöja sig genom att helt enkelt fråga vilka uppgifter de känner till. Ett roligt sätt är att be om att få en karikatyr av sig själv gjord.
När språkmodellerna tränas upp så integreras de uppgifter man uppgivit in i modellens matematik och blir därigenom på sätt och vis tillgängliga för alla andra användare. Lämna därför aldrig ut något som ska förbli hemligt!
Metas nya smarta glasögon med strömmande videokameror (Ray-Ban Meta) har väckt stor debatt, Det inspelade materialet skickas till molnet för att träna AI-modeller, vilket innebär att data annoteras av människor, ofta i låglöneländer, vilket gör att privatlivet kan blottas och ”oskyldiga” förbipasserandes data kan hamnar hos utomstående.
Smarta hem-enheter och IoT (Internet of Things): Kameror, smarta högtalare och uppkopplade hushållsapparater har ofta bristfällig säkerhet och går att hacka och göras om till utrustning som spionerar.
Webbläsare och spårningscookies: Tekniker för digital marknadsföring, som tredjepartskakor, har länge använts för att kartlägga individers surfbeteende över olika webbplatser utan deras uttryckliga förståelse, vilket är en betydande integritetsrisk.
Praktiska tips
Det är inte så mycket man kan göra för att skydda sig i denna integritetskränkande värld. Men, här är några tips:
- Kontrollera inställningar:
Stäng av platstjänster för appar som inte behöver dem. Likaså mikrofon och kamera. - Använd webbläsare som blockerar spårning,
typ Safari, Firefox (med ublockorigin) eller Brave. - Kolla appar: Ladda bara från App Store/Google Play.
Läs på vad de sparar. Var skeptisk till gratisappar som finansieras med reklam. - Snåla med privat information: Särskilt sådan som kan användas till bedrägerier (även röst i några sekunder och ansikte). Det som inte släpps ut kan inte heller läcka eller missbrukas.
- Undvik deepfakes: Lägg på luren om ”barnbarnet” beter sig konstigt. Ring tillbaka på ett känt nummer.
- Håll dig uppdaterad för hotbilden förändras snabbt: Bluffmakarna använder AI för att förfina sina metoder
Till slut
Vi har rätt till vår integritet, men det finns mängder av sätt att kringå den på och vi behöver vara beredda på att den bryts. Den försiktige minskar risken för att bli drabbad, men löper samtidigt risken att inte ”hänga med” i tillvarons ekorrhjul som kan vara rätt så underhållande ibland.
Några presentationsbilder till detta föredrag hade Johan inte hunnit med att göra.
Sammanfattat av
Johan Murray
Varför får jag så mycket spam?
Torsdagen den 23 april 2026
Det händer att meddelanden från SeniorNet Södermalm betraktas som spam och hamnar i skräpkorgen. Men, inbjudan till dagens dataträff hade i alla fall nått våra medlemmar, för trots det vackra vårvädret hade 30 kommit till Svärdet och 43 anslutit sig på Zoom. Denna gång för att lyssna på vad Johan Murray hade att berätta.
Han har, som alla deltagarna i Svärdet, irriterat sig på alla påträngande meddelanden av olika slag som dyker upp när han är ute på Internet. Det är ett fantastiskt bra nät, för både de goda och onda krafterna i hela världen, och de utnyttjar nätet till sin fördel. Förklaringen till att det har blivit så stökigt är historisk och att det i huvudsak finansieras med reklam i former som har urartat till spam.
Han började därför med en historisk återblick.
Internet – ursprungligen ett militärt nät med låg inre säkerhet
Det fanns en gång ett digitalt nät som hette ARPANET. Det skapades under 1960-talet av den amerikanska forskningsmyndigheten ARPA. Mål var att ha ett datanät som tålde kärnvapenangrepp. Nätet fick inte ha någon central punkt som kunde slås ut, och meddelandena skulle delas upp i små paket för att kunna ta olika vägar fram till målet. Detta nät kom senare att bli Internet.
Det allra första meddelandet skickades den 29 oktober 1969. E-post introducerades 1971, och då användes @-tecknet som vi fortfarande har kvar. Samma år experimenterades det med datorvirus för första gången, och redan 1978 gjordes det allra första massutskicket med oönskad reklam via nätet. Det vi idag kallar spam uppstod alltså redan för nästan 50 år sedan.
Det är viktigt att förstå är att ARPANET inte var öppet, inte menat för fiender eller skurkar. Det hade därför ingen kryptering (allt sändes i klartext) och ingen kontroll av vem som var vem. Sådan säkerhet har varit besvärlig att lägga till i efterhand.
Från ett slutet militärt nät till ett Internet för alla
På 1980-talet öppnades ARPANET för universitet och företag.
Från början hade datorerna bara nummer, men från 1983 kunde datorerna ges namn i stället, och 1985 skapades det globala namnsystemet, med domäner som till exempel ”.se” för Sverige, vilken togs i bruk 1986. Numren blev kvar och alla namn översätts till nummer. Men säkerheten förblev låg.
År 1983 bytte ARPANET namn till Internet. Militären släppte taget och byggde ett eget nytt nät.
På Internet fick användarna tillgång till e-post, hemsidor och filöverföring – allt utan inbyggd säkerhet. År 1994 skickade Carl Bildt ett historiskt e-postmeddelande till Bill Clinton.
På 90-talet fick privatpersoner i allt större utsträckning vara med på nätet. År 1996 blev Internet årets julklapp i Sverige, och 1998 kom hemdatorreformen som gjorde det möjligt för många att skaffa dator.
Säkerheten förbättrades så småningom
Internet har aldrig styrts av en enda chef utan av ett nätverk av frivilliga organisationer och tekniska experter – vilket gjort det dynamiskt men inte så fokuserat på säkerhetsfrågor.
Det dröjde ända till 2014 innan kryptering vid vanlig surfing (det vi ser som ”https” i webbläsaren) introducerades och domännamnsystemet säkrades först 2010.
Reklamen finansierar Internets tjänster
De flesta tjänster på Internet är gratis för oss att använda, men finansieringen sker med annonser. Det är enklare att locka besökare med gratistjänster än med betalväggar. Annonsörerna vill betala för att nå rätt målgrupp, mer ju precisare, och det har vuxit fram en hel industri av annonsförmedlare.
Det har uppstått en form av realtidsauktion av reklam. Varje gång en webbsida med utbytbara annonser laddas hålls inom någon sekund en automatisk auktion, där annonsörerna ger bud på att få visa just sin annons för just den besökaren.
Vi lämnar frivilligt ifrån oss mängder med uppgifter om oss själva. Reklamen har därför med tiden kunna bli alltmer personlig och påträngande. Skräddarsydd reklam öppnar möjligheten för annonsörer att anpassa sina budskap på mycket raffinerade sätt. Populistiska partier kan därmed lova precis alla väljare precis just det de vill ha.
Våra mobiler, surfplattor och datorer har ett så kallat Reklam-ID eller Annonserings-ID, som gör det möjligt att spåra oss och anpassa reklamen efter vad vi verkar vilja vara på väg att köpa. Marknadsförarnas dröm är att nå fram till oss precis i det ögonblick vi är på väg att bestämma oss för ett köp.
Det går faktiskt att ta bort detta ID i inställningarna på sin enhet – då får man inte mindre reklam, men den blir mer opersonlig. Vissa sajter som Aftonbladet och SvD tar numera betalt om man önskar slippa den personanpassade reklamen.
Vad är spam?
Ordet ”spam” kommer egentligen från den billiga köttkonserv som Monty Python skämtade om på 1970-talet som särskilt populär bland vikingar. Men för oss i dag betyder spam digitala meddelanden vi inte vill ha – levererade med e-post, SMS, meddelanden i Messenger och WhatsApp, som notifieringar från hemsidor och som annonser i sociala medier.
Spam är oetisk marknadsföring som är billig att skicka. EU:s dataskyddslag GDPR från 2018 förbjuder det, men den amerikanska motsvarigheten CAN-SPAM Act från 2003 tillåter det faktiskt – men eftersom Internet är globalt kan spammaren befinna sig var som helst.
Spammen medför dessutom inte alltid bara irriterande reklam. Webbplatserna de leder till kan också sprida virus, nätfiska efter känsliga uppgifter (lösenord, kontonummer), försöka fjärrstyra dator och utpressa.
Hur känner man igen spam?
Tre viktiga tips:
- Kontrollera alltid upp avsändaren.
Är det dess (e-post)adress riktig? - Finns det länkar, knappar eller telefonnummer, så kolla vart de leder.
- Är innehållet verkligen rimligt?
Om något verkar skumt – ignorera spammet eller kontakta avsändaren på officiellt sätt.
Spammare använder sig gärna av olika knep för att fånga vår uppmärksamhet.
- Sensationellt avslöjande: ”Du kan inte tro vad som har hänt…”
- Bråttom och skrämmande: ”Ditt konto spärras snart”
- Belöning: ”Du har vunnit 1 miljon”
- Falsk auktoritet: ”Viktigt meddelande från Banken eller Polisen”
- Personligt angeläget: ”Hej Anna, tack för din beställning av 10 iPhones”
- Empati: ”Hjälp krigens offer”
- Eller tvärtom – budskapet ser ut precis som vanligt och väcker ingen misstanke alls
Med AI blir spammen alltmer övertygande, även om innehållet egentligen inte är trovärdigt.
Hur mycket spam är det?
I dag klassas ungefär hälften av all e-post i världen som spam – det handlar om runt 14 miljarder spam-meddelanden per dag. Runt år 2010 var andelen ännu högre, kring 80 procent. Mängden spam har dock inte minskat – det är den totala mängden e-post som har ökat.
Hur försvarar sig operatörerna – och hur betalas spammarna?
E-posttjänsterna ställer allt hårdare krav. De begränsar massutskick och filtrerar bort misstänkta brev, numera med hjälp av AI. De accepterar bara post från godkända servrar och riktiga avsändare.
Spammarna har därför anpassat sig och skickar spammen med automatik ett och ett från riktiga konton på legitima e-posttjänster, vilket är svårare att stoppa.
Trots att väldigt få läser spammen är de lönsamma, annars skulle de inte förekomma. De webbutiker som marknadsförs med spam säljer ofta dyrbarheter: falska lyxprodukter, skämmiga produkter eller fantastiska investeringserbjudanden. Spammarna får provision från dessa butiker.
Kom ihåg att webbplatserna som nås via spamlänkarna kan försöka installera virus – och stjäla din kortinformation.
Även om spammandet är billigt så är det inte gratis. Exempelvis uppskattade Meta 2024 att hela 10 procent av deras annonsintäkter kom från bedrägliga annonser – och att bekämpa dem är både dyrt och svårt för Meta.
Hur hittar spammarna oss – och hur kan vi minska risken?
Spammarna hittar oss på flera sätt: om vi själva lägger ut våra kontaktuppgifter på nätet, om uppgifter läcker från organisationer vi anlitat, om de gissar rätt, om vi gått på spam tidigare mm.
Massor av stulna adresser finns att köpa på det mörka nätet. Du kan kontrollera om din e-postadress har läckt på webbplatsen haveibeenpwned.com.
För att minska mängden spam kan man:
- Undvika att kryssa i rutor som tillåter marknadsföring
- Ha en separat e-postadress för oseriösa kontakter
- Eller använda ”plus-tricket” för oseriösa kontakter:
mitt.namn+skumt@gmail.com – fungerar även i Hotmail och iCloud - Markera spam som skräppost så att filtren lär sig
- Aktivera spamfiltrering för SMS i telefonen (i IOS 26 och Android)
- Vidarebefordra misstänkta SMS till 7726 (=SPAM) för att informera operatören
Spammande – en hel industri
Spammande är en organiserad industri på det mörka nätet – den del av Internet som inte går att nå via vanliga sökmotorer. Där kan man köpa hela tjänstepaket: tekniska aktörer som skickar ut spam via hackade datorer, textskribenter som formulerar lockande budskap, och listsäljare med miljontals mottagaradresser. Betalning kan ske med den anonyma kryptovalutan Monero.
Det mörka nätet skapades med flit i slutet av 1990-talet av US Naval Research Lab för att skydda amerikanska spioner, och gjordes allmänt tillgängligt för att dölja dem i mängden. Det mörka nätet skyddar mot myndigheters övervakning, vilket kriminella gillar men också oppositionella i repressiva länder och visselblåsare av olika slag. På det mörka nätet är både användarna och webbplatserna de besöker anonyma.
Webbplatser utsätts också för spam
Spam drabbar inte bara privatpersoner. Webbplatser utsätts för automatiska robotar som imiterar mänskliga besökare. Idag bedöms robotar stå för ungefär hälften av all trafik på Internet. De skapar konton, testar betalkortnummer, letar efter sårbarheter och sprider desinformation. Med AI kommer det bli allt svårare att skilja på mänskliga besökare och robotar – inte minst när vi börjar använda AI-assistenter som surfar åt oss.
Sammanfattning
Internet skapades för pålitliga användare utan tanke på säkerheten. Det finansieras till stor del med reklam, vilket har gett oss gratis tjänster men också massiv datainsamling och ett ständigt flöde av oönskade meddelanden. Spam är i dag en kriminell industri. Vi kan skydda oss med lite sunt förnuft, bra spamfilter och försiktighet med var vi lämnar ut vår e-postadress – men spam kommer att finnas kvar så länge det lönar sig.
Till slut
Det var en och annan som oroade sig för sin nattsömn efter att ha hört hur illa det är ställt så föredraget borde kanske ha följts av en stunds samtalsterapi. Nu fick var och en göra det med sina vänner, och på sätt och vis är det bra för då sprids kunskapen om problemen.
Sammanfattat av
Johan Murray